kalla kalla kristaller smält smält ner.

Idag är det väldigt fint väder och ovanligt varmt. Folk sitter blundandes på bänkar med ansiktena vända mot solen.
Vågar man tro på att det är vår nu?

Min ipod säger ja, och manar mig till att spela några Ted Gärdestad-låtar och "Vintern Dör" med Jakob Hellman.
Mina katter säger ja genom att jaga solkatter på morgnarna.
Krokusarna säger ja.
De har riggat bilbanan på Skansen och det är tydligen väldigt mycket ja.

Nu fattas bara våren första glass i Gamla Stan, sen jagar vi bort den här jävla vintern för den här gången.

take a deep breath.

Idag ska jag alltså jobba åtta timmar i baren.
Jag har en klump i magen.
Det kommer nog att gå bra, men jag har en sådan ångest inför det.

Överlever gör jag alltid, men jag har sjunkit så lågt på självförtroendeskalan nu att varenda uppgift känns som en hög, solid betongmur.
Mitt huvud är en enda röra.

Jag måste sparka mig själv i rumpan i stället för att trampa ner mig själv ner i marken. Men det är förbannat svårt. Jag försöker tänka att om det går bra ikväll kommer jag nog inte vara lika nervös nästa gång. Jag avslutar med lite positiva vibbar så jag inte gräver ner mig ännu mer.

Känn peppen! Go! Go! Go!

let somebody else do the talking.

Idag finns min blogg här

Hysteriskt bra sida. Med betoning på hysterisk.

today is Tuesday.

Nu har jag jobbat två kvällar på puben och det känns ganska bra när man börjar komma in i rutinerna. Jag kan hälla upp en Staropramen på rätt sätt. Jag vet att knappen där det står "kub" betyder mellanöl, och att den vänstra Kilkenny-knappen betyder Staropramen på fat. Nej, det är inte logiskt någonstans. Men man lär sig.

Annars går det väl inget vidare i mitt letande efter heltidsarbete. Jag längtar till att få börja plugga igen. Att få träffa lite nytt likasinnat folk och känna att det jag gör, gör jag för min egen skull. Jag jobbar för tillfället med mina arbetsprover, och bara det känns roligt.

Nu ska jag ringa alfakassan och antagligen få beskedet att de ännu inte tagit tag i mitt ärende. Sedan ska jag plocka upp efter de två pälsbeklädda yrväder som dragit fram (och tillbaka) i lägenheten.

working girl.

I eftermiddag börjar min karriär som barflicka. Jag undrar vad barflickor har för skor.
Jag kollar aldrig in personalens skor när jag går ut och dricker öl. Det kanske jag borde ha gjort någon gång. Å andra sidan kanske ingen annan kollar på sådant heller, och då är det ju lugnt.
Nåväl, för mig blir det vita (lite skitiga) gympaskor. Vi får se huruvida det blir uppskattat eller ej.

Huvudsaken är att jag inte är dryg, sa ägaren. Och det vet jag i alla fall att jag inte är. Jag har tampats med danderydsfolk i fyra och ett halvt år, utan att det påverkat mitt utomordentliga servicesinne. Ett kraftprov som heter duga.

Det här blir nog bra, ska bli roligt att jobba igen och lära sig lite nya saker. Framförallt tjäna lite pengar.


Och våren står för dörren. Äntligen.

quis custodiet ipsos custodes?

Jag var och såg Watchmen i fredags.
Måste säga att jag var nöjd.

Det är en ganska omöjlig uppgift att göra film av Watchmen, den har så många dimensioner. Varenda liten karaktär i boken har ett djup, och det finns många små historier inbäddade i berättelsen (för att inte tala om de citat av bl.a William Blake och Bob Dylan som inflikats mellan kapitlen).
Både serier och film är visuella medier, men de talar ändå inte samma språk. Den funkar helt enkelt bäst i sitt ursprungliga format.
Men filmen var ändå mycket bra, Zack Snyder gjorde ett bra jobb.
Folk som inte läst boken och mest bara gillar superhjälteaction kommer eventuellt bli lite besvikna (även om där finns ett gäng snygga våldsscener).
Det ska tilläggas att filmen är från 15 år. Det är inte X-men eller Spiderman. Det är lite mer än så.
Fast jag saknar den "smutsiga" atmosfären av staden som är så närvarande i boken. Den fick de inte riktigt till. Men men, det finns mycket bortklippt material så det är bara att vänta på DVD-releasen.

På tal om graphic novels kommer ju Jens Lapidus nya bok ut i april. Och jag är lite kluven inför detta. Å ena sidan är det kul att någon gör något sådant, å andra sidan kan det bli uselt. Riktigt uselt. Fast jag har inte läst någon av hans böcker, så jag vet inte. Och jag har ingen koll på Mikael Bergtings (han som ritar den) grejer heller. Well well. Time will tell.

though I'm happier now I always long somehow...

Ack, denna arbetslöshet!

Jag känner mig rastlös idag, trots en två timmars promenad längs Edsviken med kameran i högsta hugg. Jag har lyssnat på nostalgisk musik och drömt mig tillbaka till gamla tider. Jag har tänkt på val jag gjort och jag har tänkt på slumpen.
Kort sagt, jag har tänkt.

Som om jag inte gjorde det tillräckligt mycket redan.

Men hursomhelst, på något sätt har jag hamnat här. Här, där jag är lyckligare än jag någonsin trodde att jag skulle bli.
-Pang! Helt oförutsägbart.
Det känns lite konstigt att se tillbaka, för jag känner inte igen mig själv riktigt.

Det är mest som att minnas en bra film.
Jag kommer bara ihåg de starkaste scenerna. Och musiken. Lukterna.
Det läggs på ett skimrigt filter över bilderna.
Gratisfestivaler, ensamma promenader i höstregn, disiga sommarmorgnar på väg hem från krogen...

Hmm. Jag är 27 och drömmer mig tillbaka till ungdomens dagar. Men är man nostalgiker så är man.

"somrig".

Mitt nya favoritord.
Särskilt när det kommer ur min älsklings mun.

back to square one.

Blev just uppringd och meddelad att jag inte fick jobbet.
Fan.
Jag var alldeles för säker på att jag skulle få det, så nu blev jag bara helt tom i huvudet. Jag var så inställd på att allt var över nu. Det kändes ju så bra.

Det jobbiga blir nu att ta tag i sig själv och fortsätta leta.

a road to somewhere.

Det gick bra på intervjun. Nu hoppas jag bara att jag får jobbet. De ska ringa imorgon och meddela mig, i så fall börjar jag på måndag.

Annars känns det som en bra dag idag. Jag har just tittat på Spirited Away som råkade visas på ettan precis när jag kom hem. Solen lyser in genom fönstret så jag knappt ser vad som står på skärmen. En katt ligger och trängs med bananerna i vår fruktskål, och den andra ligger och myser i min sambos svettstinkande träningsväska. Han har en förkärlek för primitiva kroppsdofter. Men hellre att han sover i träningsväskan än att han rullar sig i använda underkläder. Erhm.

Jag ser fram emot våren och att få jobba igen. Känna sig som en människa.

arbetslöshetsblues.

Jag börjar bli smått förslöad av min arbetslöshet. Jag får svindel av alla borden och måsten och gömmer mig i ett hörn av soffan med min laptop hela dagarna. Jag vill inte göra någonting. Jag orkar knappt göra iordning något att äta om dagarna. Mitt självförtroende dalar för varje dag och att ta itu med saker blir alltmer skrämmande.

-MEN!

Jag ska på en andra intervju hos ett företag imorgon och hoppas på att jag slipper gå arbetslös sedan. Det verkar vara ett bra ställe med trevlig personal och skön miljö.
Håll tummarna för mig!


Sedan har jag tänkt att jag ska ladda upp en trialversion av Maya och lära mig 3D-grafik. Lite grunder i alla fall.
Youtubade lite tutorials och insåg att jag nog måste skaffa en bok istället. Man hör ju inte ett skit av vad de säger. Och man ser inte ett skit heller.
Men när jag väl kommer gång kommer det nog bli väldigt roligt.