fejor på grejor.

Igår tog jag också en bild som skulle passa på Faces in Places-bloggen.

bland rost och svetsgnistor.

Jag ligger i soffan med en kelen katt över halva ansiktet. Han spinner rakt in i mitt öra och kloar mig nöjt på halsen. Det är inte det lättaste att skriva i en sån situation.
(Nu gick han. Vad är väl lite kelande jämfört med intressant damm som flyger i luften?)

Det är en ganska cool känsla att stå rakt under en stort fartyg.
I morse var jag nere på Beckholmen och fotograferade nere i den stora dockan, där de nu håller på att laga en båt från Finland. En av arbetarna beskrev den som "en finlandsfärja fast mindre och sjabbigare"(finns det något sjabbigare än en finlandsfärja? Jag frågade inte, för jag ville helst inte veta). Till detta krävdes förstås hjälm, för man kan råka ut för många farliga eventualiteter bland alla lyftkranar och gastuber. Industriarbetsplatser är väldigt intressanta att fota, i alla fall när man har en dragning till rost, gamla maskiner och stora farkoster. Vilket jag har.

Det vore grymt att någon dag åka till en flygplanskyrkogård i USA, eller någon annanstans också för den delen. Gärna med gamla krigsplan, riktigt rostiga och förfallna.

första veckan i maj.

I morse var jag uppe halv 5 för att fota Stockholm i morgonljus.
Det är väldigt skönt i stan vid vattnet när knappt en själ är ute.

Nu är det helg igen. Känner mig ganska nöjd med veckan. Jag har varit på arbetsintervju, fått ideer till mitt sista arbetsprov till skolan, fotat en del och haft en sjuk karl hemma som sällskap. Inte så dumt.
Framför allt är det uppfriskande att känna sig kreativ.

Igår kom två brev från alfakassan som behövde "kompletterande uppgifter".
Byråkrati... Det är fantastiskt. De kan ju slå en signal istället för att skicka ut hundra papper, men nej. Papper är ju så roligt!

warm wet circles.

Igår skrev jag om hiphop.
Nu vill jag skriva om en vemodig och syntrockig brittisk 80-talsskiva.
Det är den jag har i skallen kvällarna då jag jobbar på puben, när jag torkar bord och skurar toaletter. Med risk att få skit för detta påstår jag att denna skiva är enligt mig en av de bästa konceptalbumen någonsin.
Det handlar om alkoholism.

Just another empty gesture with an empty glass
Just another comic actor behind a tragic mask
But I've got no discipline got no self control
Just a little less painful here when my back's against the wall

It's too late, I found, it's too far, I'm in two minds
Both of them are out of it at the bar
When you say I got a problem that's a certainty
But I can put it all right down to eccentricity
It's just for the record it's just a passing phase

Just for the record I can stop any day

Om du har Spotify och inte har något emot progressiv 80-talsrock kan du lyssna på skivan här

ansikten överallt.

Vill bara uppmärksamma er alla på en fantastisk blogg. Jag önskar så innerligt att jag hade kommit på idén själv. Men det har jag inte.

Faces in places

jao.

Det är roligt att den svenska hiphopen lever och frodas.
I år har det redan kommit tre fina skivor som är värda att nämnas:

Movitz- Äppelknyckarjazz

Organismen- Petar på döda saker med pinnar

Promoe- Kråksången

jag vill bo i öppna landskap

I förra veckan var jag hos en vän som bor vid Hässelby Strand.
Vi promenerade längs vattnet och jag fick en sådan intensiv längtan efter att bo på landet nära havet. Lugn och ro. Natur. Ljumma sommarkvällar med solnedgångar vid horisonten. Frånvaron av avgaser.
Det var ett program om mjölkbönder på SVT för inte så längesedan. De stackars bönderna blir färre för varje dag. Jag fällde ett par tårar av både glädje (över de härliga människorna som tar hand om sina djur) och sorg (över att det här tillhör en svunnen tid som vi nog aldrig får tillbaka). Mitt naturromantiska hjärta knöt ihop sig till en värkande liten klump. Jag vill bo i en liten by där folk producerar sin egen mat, och där ingen är särskilt brydd av mode eller media. Där man slipper se reklampelare var man än går. En Astrid Lindgren-plats med barn som inte går runt i smink och märkeskläder.

Det vore fint om det fanns ett sådant samhälle till mig, vart jag kunde fly stunder då jag inte pallar 2000-talet. Ta karln och katterna och sitta i en hage vid en glittrande sjö. Dricka flädersaft och äta nybakade bullar på en rutig filt, och sedan gå hem längs en grusig landsväg. Hem till vårt röda hus där jag skulle laga en fenomenal middag av råvaror från byns lanthandel.

Det vore fin skit det.