Snart december.

Jag har blivit moster.
Det är svårt att ta på det eftersom min syster bor så långt bort, och man kan liksom inte riktigt förstå att det har hänt.
Men det är ganska spännande, jag ser fram emot att syster, hennes karl och lilla Maya kommer och hälsar på i Sverige till sommaren.
Jag lär ta en massa bilder på det lilla livet.

På tal om bilder besökte jag fotomässan i Älvsjö igår. Det var lagom mycket folk på fredagsförmiddagen och man kunde titta på mycket utan att behöva trängas. Väldigt inspirerande. Det som lockar mig mest är ju naturfoto. Jag är så peppad på att åka på kurser och resor.
Men som student är man ju inte så välbetald och kan inte hosta upp dryga 40 lax för en resa till Kenya eller liknande. Men mitt nästa mål ar i varje fall att införskaffa ett stycke Nikkor 70-200 f/2.8. Ska bli fantastiskt fint att lägga vantarna på ett sådant och bege sig ut på utflykter. Jag älskar min hobby. Att kombinera naturen med något kreativt är ju synnerligen fantastiskt.

Kodak

Ja, jag vet att det är långt mellan blogginläggen här. Det är mest att jag inte riktigt har ro att sätta mig ner och skriva. Skolan tar mycket tid (jag borde egentligen jobba nu).
I helgen besökte jag Kodakfabriken för första gången. Inte ensam såklart, det hade jag nog inte vågat. Vi hade en himla tur, några andra hade samma planer för dagen och vi slapp göra oss besvär för att ta oss in. Vad jag hört är det svårt att ta sig in dit, mycket vakter som cirkulerar där och lagar staketen regelbundet.
Det har stått tomt i ungefär tio år nu, och det märks. Inga möbler finns kvar längre, och väggarna är helt nedklottrade. Det luktade fränt därinne, en blandning av fotokemikalier och sprayfärg. Jag var ganska till mig i trasorna, trots att detta ställe var så exploaterat och vandaliserat. Jag har ju drömt om sånt här sedan jag var liten. Övergivna platser är det mest fascinerande jag vet.

Vinter.

De första två veckorna år 2010 har varit enastående vackra. Luftfuktigheten var hög och snön var ett par decimeter djup. Trädens grenar var fulla av kristaller.
Sådana saker gör mig väldigt lycklig.

tisdag: Maya, rårakor, dialekter.

Jag sitter här och varvar ner efter en dags modellerande i Maya. Det tog ett bra tag att få ordning på dagens skoluppgift, men nu är jag någotsånär nöjd. Jag börjar känna mig hemma i programmet alltmer. Det enda problemet jag har är oredan; jag måste verkligen bli vän med the hypergraph...
Nog om det.
Helgen har jag spenderat i Uddevalla och dess omnejd. Min gode vän bjöd bland annat på en utflyktsdag i kajak, och ännu en gång blev jag tvärförälskad i Sveriges natur. Det är alltför sällan jag ger mig ut på friluftsäventyr, det måste bli mer sånt.

Nu är det "Dialektmysterier" på tvåan. Självklart skall det ses!

efter en vecka i skolbänken.

Jag är student.
Jag har ett kollegieblock i väskan och ett passerkort i plånboken. Jag äter lunch på en bricka i en matsal.
Det känns förbannat bra.

Än så länge har det varit hektiskt. Det gäller att hänga med, annars är man i princip körd. Men det ska bli riktigt kul att komma igång med det kreativa.
Jag har ju egentligen inga förkunskaper, och det märks rätt tydligt när man sneglar över någon annans axel. Vissa är förbaskat skillade, men jag ska ju faktiskt bara tävla mot mig själv.

Hursomhelst gillar jag hela alltet; klasskamraterna är underbart nördiga, lärarna verkar bra, och bara grejen att man är student känns kul. Jag har ett mål att sträva mot!

school daze.

Så.
Snart börjar jag skolan. Jag som inte suttit i en skolbänk på snart tio år.
Detta är dessutom en skola full av kreativa visionärer (inbillar jag mig). En skola där jag behöver en massiv portion mod och självförtroende för att hålla mig ovanför ytan.

Det är oerhört spännande och roligt, men samtidigt är jag väldigt, väldigt rädd.

Jag som knappt kan titta på grafiska designers/fotografers/tecknares verk utan att bli gråtfärdig utav känslan av otillräcklighet. Jag måste sträcka på ryggen och verkligen tro på att jag också är en duktig och kreativ konstnär. Annars skulle jag väl inte kommit in? Tankarna svindlar men det pirrar lite gott i magen efter alla dessa år av hjärndött arbetsliv. Nu har jag en chans att visa att jag kan. Åt skogen med tvivlaren som gnisslar tänder i mitt bakhuvud!

Jag postar här mina arbetsprover för de som undrar hur pass hög ribban var för att komma in...







Fruktskålen jag gjorde i Maya. I början var programmet ett rent helvete att lära sig, men sedan kröp det framåt och blev riktigt kul och jag blev klar innan trialversionens 30 dagar gick ut.













Uppgiften var att designa en egen karaktär. Jag tog denna slarviga bild med mobilen när jag var så gott som klar.

feeling good.

Den här sommarens soundtrack har varit fantastiskt, mycket gammal jazz och soul.
Jag har upptäckt Nina Simone, och jag blir bara alldeles lycklig och varm inuti av hennes uttrycksfulla sätt att sjunga. Jag kan sitta och titta på youtube-klipp och bli alldeles tårögd. Sådana artister finns det inte många av, särskilt inte nuförtiden.
Självklart måste jag dela med mig av detta, så jag har satt ihop en fin playlist för alla som är intresserade:

Nina på Spotify

Mina favoriter just nu är Four Women och Pirate Jenny.