Kronhjortsbrunst.

Ända sedan vårens besök till Dyrehaven har jag velat åka tillbaka. Den här gången åkte jag alldeles ensam till Danmark för att spendera nästan två dagar bland hjortar och hindar. Främst var det kronhjortsbrunsten jag ville uppleva och fotografera. Jag ville ta en sådan där fantastisk bild på brölande hjort i motljus där man kan se den rykande andedräkten. Det blev tyvärr inte någon sådan bild, men jag fick en hel del andra bilder.

Framförallt var det en fantastisk upplevelse; vädret var verkligen på min sida och jag fick både rosa solnedgångar och dimmig soluppgång. Första kvällen hittade jag inga kronhjortar överhuvudtaget, det visade sig att jag bodde på fel sida av parken och att kronviltet befann sig fyra-fem kilometer därifrån. Men jag var ändå nöjd med stället eftersom jag under de mörkare timmarna fick gå förbi de fina vyerna av Eremitageslätten där allt dovvilt höll till. Det var lite Tanzaniakänsla att gå där under gryning och skymning. På fredagkvällen lade sig dimman vackert över det böljande landskapet och de betande djuren, och månen lyste stor och dovt gul. Det var magiskt.

Under min enda heldag fick jag chans att göra lite research och lokalisera var de stora hjortarna höll till. Tyvärr skulle jag åka tidigt på lördagsmorgonen och hann inte riktigt skörda frukten av min research. Ett dygn till hade kanske gett kalasfina bilder, men ärligt talat hade jag nog inte orkat mer. Det var mycket vandrande och tungt att bära. Dessutom hade jag inte tillgång till den bästa maten, eftersom frukost och middag på vandrarhemmet serverades under timmarna då ljuset var som bäst. Det blev helt enkelt yoghurt, frukt, juice och bröd, för att effektivisera tid (och pengar). 

Sista morgonen hade jag bara två timmar på mig innan jag behövde vara på tågstationen. Jag gick ut i den becksvarta skogen där kattugglan hoade och söderut mot alla kronhjortar som redan börjat bröla i fjärran. När jag kom ut ur skogen blev det genast ljusare och jag såg dimman slingra sig över landskapet. Vad kan man säga..? Njutningsnivån slog i taket! Jag var tvungen att stanna till och ta några bilder, trots att jag hade lite bråttom. 

Snart gick jag vidare mot den äng där jag och flera andra fotografer sett en stor hjort dagen innan. Dimman låg tjock men man kunde skymta hornen på den där den låg i gräset. Det var bara jag och en holländare som stod där till en början, väntandes på att dimman skulle lätta och att solen skulle nå över trädtopparna. Ett par andra fotografer kom förbi, ryckte på axlarna och gick vidare. Jag vet inte om de inte hade tid att vänta, eller om de inte tyckte att en sån bild var värd att vänta på. Jag tittade ständigt på min klocka eftersom jag visste att jag inte hade all tid i världen. Just innan jag skulle gå, nådde solen ängen och hjorten reste äntligen på sig. Klantig som jag var hade jag inte ställt den manuella fokusen ordentligt och jag missade när han brölade. Så kan det gå. Vackert var det i alla fall, och jag började knata mot stationen släpandes på all packning. Musklerna ömmade, men jag var väldigt nöjd med mitt lilla äventyr!

Fotokurs med Brutus Östling

I helgen har jag varit på kurs i Skåne och haft det alldeles fantastiskt bra. Jag, Frida och Cicci tjuvstartade på torsdagen och åkte ner för att spendera ett dygn i Söderåsens nationalpark innan kursen började. Jag har varit på Kopparhatten förr, men den här gången fick jag se mer av parken och jag blev verkligen betagen. Bokskogen är verkligen exotisk i sin täta, friska grönska. Vi fick också träffa ett gäng sällskapliga sångsvanar som verkligen showade för oss! Tyvärr hade jag för långt tele för sådana närgångna fåglar och det blev inte så mycket bilder att hurra för.

På fredagseftermiddagen bar det av mot Brutus gård. Det blev en himla lyckad kurs med nya kunskaper, fin hemlagad mat och entusiastiska människor. Förutom de matnyttiga lektionerna besökte vi Söderåsen (igen, men det hade vi absolut inget emot eftersom det finns otroligt mycket där att fota) Klampenborg i Danmark, och vi hann även med en avslutande båttur utanför Mölle i solskenet. Brutus är (förutom en fantastiskt skicklig fotograf förstås!) en mycket generös och ödmjuk kursledare.

Här är resultatet från helgen. Jag är inte helt nöjd, det kändes som att vi fick sådana otroliga förutsättningar men att jag inte riktigt klarade av att ta tillvara på dem. Himla kul var det i alla fall!