Men så långt skulle det inte dröja.
När vi på eftermiddagen rullade in på uppfarten till lodgen som skulle vara utgångspunkt för de två närmaste dagarna, märkte vi alla direkt att detta var en lyxig lodge. Vi blev mötta med fruktdrinkar och så fick vi blöta handdukar så vi kunde torka av det tjocka lager av damm som satt sig i ansiktet under bilfärden dit. Sedan blev vi kallade till briefing(!) i loungen. Det var många av oss som höll på att tappa hakan när vi fick höra om all inclusive, väckning med te/kaffe/varm choklad på rummet, pool med vacker utsikt, valbara lunchlådemenyer och allt vad det var! Väl installerade på "rummen" fick vi också oss en smärre chock (av det bra slaget). Det var enorma bungalows med lika enorma terrasser med utsikt över en grönskande dal. Och det fanns en kuddmeny för den som ville ha en skönare kudde..! Dessutom fick man en härlig överraskning när man kom tillbaka efter den jagvetintehurmångarätters-middagen; värmekuddar i sängarna! Och en chokladbit! Det var verkligen tacksamt efter tältlägret, även om jag älskar att bo i tält med vildmarken, djuren och ljuden. Alla var lite sådär fnittriga den där första kvällen, och det kändes extra fint att ha ytterligare en natt på denna lyxlodge.
Morgonen efter (vi fick en timmes sovmorgon!) begav vi oss mot kratern. Ngorongorokratern är ett "måste" om man besöker Tanzania, där finns väldigt många däggdjur på en liten yta och vill man se noshörning så är detta stället man har störst chans att se den. Själv är jag inte helt förtjust i den här parken, mest för att där får man inte känslan av vildmark. Tidigare under resan hade vi nästan hela tiden varit ensamma bland djuren, förutom vid leoparderna i Serengeti. I kratern får man trängas med andra bilar så fort ett lejon visar sig. Men det finns ju en anledning till att folk är där förstås, och jag tänker absolut inte klaga! Vi fick en fin dag. Våra dagar i Serengeti var ju svårslagna, men vi fick uppleva riktig närkontakt med en lejonhona som sökte svalka i skuggan av vår bil! Hon lade sig med tassen mot däcket och hade det gott, och vi njöt av stunden ett bra tag. Hon var så nära så man kunde ha klappat henne om man velat. Till slut var vi tvungna att åka vidare, men hon brydde sig inte det minsta om motorns vrål. Hon låg lojt kvar med tassen på däcket och bakbenen under bilen. Bilen gick inte att flytta, så vi löste det slutligen med att försiktigt hälla lite vatten på henne. Då reste hon lite irriterat på sig och gick vidare för att lägga sig under nästa bil.
Innan vi lämnade kratern så fick jag se en av fågelarterna på min önskelista; Hammerkop! Snälla Toyota (chauffören) hade hört mig fråga efter den nästan varje dag och han hade under dagen åkt förbi samma plats tre gånger. Den tredje gången satt den där! Ljuset var knepigt men jag lyckades oväntat bra under förhållandena. Jag blev väldigt glad över att han verkligen ansträngt sig för min skull. Våra chaufförer (samma som förra året) är verkligen fantastiska. Jag kan liksom inte åka någon annanstans i Afrika för då kan jag ju inte få Linus och Toyota! Linus med sina historier och sin outtömliga kunskap och Toyota med sina "eagle-eyes" och sitt fågelintresse. Fina killar!
Eftersom man bara får vara nere i kratern i sex timmar så kom vi ganska tidigt hem till lodgen. Då blev det tid att ta det lugnt lite och bada i poolen. Precis när jag kom gående till poolen så säger en i personelen till mig att det står en stor elefant i dalen. Helt fantastiskt, de som var i poolen kunde alltså titta ner i dalen från där de var och se elefanten där den stod. Det går inte att beskriva trivselkänslan i det ögonblicket med ord!
Och för förtydligandets skull en bild på poolen, dock inte tagen när elefanten var nere i dalen.
