Tanzania 2013 - Del IV: Ngorongoro

Efter två nätter i tält var vi ganska slut allihopa. Även om tältläger är det allra bästa boendet, så känner man sig ganska smutsig och trött. Det hade ju dessutom varit två intensiva dagar med lite tid för att reflektera över alla upplevelser. Det var game drive - äta - game drive - äta - sova och sen om igen. När jag den sista morgonen tvättade mina händer i det varma vattnet som beretts åt oss utanför tältet, undrade jag om det skulle dröja tills vi kom hem till Sverige innan jag kunde bli ren under naglarna igen.

Men så långt skulle det inte dröja.
När vi på eftermiddagen rullade in på uppfarten till lodgen som skulle vara utgångspunkt för de två närmaste dagarna, märkte vi alla direkt att detta var en lyxig lodge. Vi blev mötta med fruktdrinkar och så fick vi blöta handdukar så vi kunde torka av det tjocka lager av damm som satt sig i ansiktet under bilfärden dit. Sedan blev vi kallade till briefing(!) i loungen. Det var många av oss som höll på att tappa hakan när vi fick höra om all inclusive, väckning med te/kaffe/varm choklad på rummet, pool med vacker utsikt, valbara lunchlådemenyer och allt vad det var! Väl installerade på "rummen" fick vi också oss en smärre chock (av det bra slaget). Det var enorma bungalows med lika enorma terrasser med utsikt över en grönskande dal. Och det fanns en kuddmeny för den som ville ha en skönare kudde..! Dessutom fick man en härlig överraskning när man kom tillbaka efter den jagvetintehurmångarätters-middagen; värmekuddar i sängarna! Och en chokladbit! Det var verkligen tacksamt efter tältlägret, även om jag älskar att bo i tält med vildmarken, djuren och ljuden. Alla var lite sådär fnittriga den där första kvällen, och det kändes extra fint att ha ytterligare en natt på denna lyxlodge.

Morgonen efter (vi fick en timmes sovmorgon!) begav vi oss mot kratern. Ngorongorokratern är ett "måste" om man besöker Tanzania, där finns väldigt många däggdjur på en liten yta och vill man se noshörning så är detta stället man har störst chans att se den. Själv är jag inte helt förtjust i den här parken, mest för att där får man inte känslan av vildmark. Tidigare under resan hade vi nästan hela tiden varit ensamma bland djuren, förutom vid leoparderna i Serengeti. I kratern får man trängas med andra bilar så fort ett lejon visar sig. Men det finns ju en anledning till att folk är där förstås, och jag tänker absolut inte klaga! Vi fick en fin dag. Våra dagar i Serengeti var ju svårslagna, men vi fick uppleva riktig närkontakt med en lejonhona som sökte svalka i skuggan av vår bil! Hon lade sig med tassen mot däcket och hade det gott, och vi njöt av stunden ett bra tag. Hon var så nära så man kunde ha klappat henne om man velat. Till slut var vi tvungna att åka vidare, men hon brydde sig inte det minsta om motorns vrål. Hon låg lojt kvar med tassen på däcket och bakbenen under bilen. Bilen gick inte att flytta, så vi löste det slutligen med att försiktigt hälla lite vatten på henne. Då reste hon lite irriterat på sig och gick vidare för att lägga sig under nästa bil.
Innan vi lämnade kratern så fick jag se en av fågelarterna på min önskelista; Hammerkop! Snälla Toyota (chauffören) hade hört mig fråga efter den nästan varje dag och han hade under dagen åkt förbi samma plats tre gånger. Den tredje gången satt den där! Ljuset var knepigt men jag lyckades oväntat bra under förhållandena. Jag blev väldigt glad över att han verkligen ansträngt sig för min skull. Våra chaufförer (samma som förra året) är verkligen fantastiska. Jag kan liksom inte åka någon annanstans i Afrika för då kan jag ju inte få Linus och Toyota! Linus med sina historier och sin outtömliga kunskap och Toyota med sina "eagle-eyes" och sitt fågelintresse. Fina killar!

Eftersom man bara får vara nere i kratern i sex timmar så kom vi ganska tidigt hem till lodgen. Då blev det tid att ta det lugnt lite och bada i poolen. Precis när jag kom gående till poolen så säger en i personelen till mig att det står en stor elefant i dalen. Helt fantastiskt, de som var i poolen kunde alltså titta ner i dalen från där de var och se elefanten där den stod. Det går inte att beskriva trivselkänslan i det ögonblicket med ord!

Och för förtydligandets skull en bild på poolen, dock inte tagen när elefanten var nere i dalen.

Tanzania 2013 - Del III: Serengeti

Serengeti. Två nätter skulle spenderas i tältläger i parkens centrala del. Sedan förra gången hade jag längtat efter att få bo i tält och höra lejonen ryta om nätterna igen. Men för att ta sig dit behöver man resa längs Serengeti Highway, en mycket skakig och dammig resa. Under den långa bilresan tänkte jag på hur alla stackars chaufförers ryggar måste ta stryk av alla gånger de kör där. Chaufförerna är beundransvärda. Särskilt våra! En vecka med tidiga morgnar och intensiva game drives där deras sinnen ständigt måste vara på sin vakt, dels för att kunna köra på de knepiga vägarna och för att de samtidigt ska spana efter djur. Sedan ska de konversera på ett språk som inte är deras eget. Min hjärna hade varit mos redan efter första dagen! De gör ett fantastiskt jobb.

Vi körde inte in i Serengeti den "vanliga vägen" denna gång. Vi körde genom ett fantastiskt landskap, Moru, som slog det mesta jag sett i Tanzania tidigare. Det sena eftermiddagsljuset gjorde också sitt för magin. Gigantiska kopjes höjde sig över slätten, och här var grönare än där vi varit innan. Tyvärr var vi tvungna att hastigt köra igenom detta fantastiska landskap, eftersom vi hade långt kvar till vårt camp och solen var på väg ner. Vi hade sett några hyenor tidigare som sökt skugga i buskarna, så jag spanade ibland in i buskarna. Helt plötsligt såg jag ett djur som satt vid en buske precis vid vägen. Min första tanke var att det var en lejonunge, men när vi kom närmre såg jag att det var en leopard! Den satt upprätt vänd mot vägen och stirrade på oss. När jag insåg vad det var skrek jag (lite för högt): LEOPARD! Bilen tvärbromsade och i en sekund tittade den på mig innan den snabbt sprang iväg. Den sekunden var magisk, kvällsljuset från sidan gjorde att kattdjuret såg sagolikt ut och blicken var glödande intensiv. Jag förbannade mig väldigt länge efteråt att jag skrikit så högt så den blev ivägskrämd, men insåg senare att det kanske inte bara var mitt fel. Vi kom trots allt körande i ganska hög fart och tvärstannade framför den.

Omtöcknad av händelsen satt jag tyst i bilen tills nästa osannolika sak hände. En elefant stod högt upp på en jättekopje och dess silhuett avtecknades vackert mot himlen. En av oss var snabb nog att fånga ögonblicket på bild, för bara några sekunder senare var den borta.

Vi körde misstänksamt snabbt vidare och snart blev vi varse varför; den andra bilen hade stannat för att titta på något. En noshörning med en unge! I Serengeti! Visserligen lite för långt bort för att få en bra bild, men det var nog ingen av oss som brydde sig om det. Vi var ensamma i det sista kvällsljuset och tittade på dessa magnifika djur i detta otroliga landskap. Vi var förstummade av vad Serengeti levererat hittills. Vi kom fram till vårt läger två timmar försent, vi fick åka sista biten i mörker och höll på att krocka med både elefanter och giraffer. Väl framme blev det middag direkt innan vi alla stupade i säng. 05:45 skulle klockan ringa igen.

Serengeti fortsatte att leverera. Jag var lite orolig över frånvaron av lejon hittills, men det skulle vi ta igen! Under hela resan fick vi se någonstans mellan 60 och 70 lejon!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om de två dygnen vi spenderade i Serengeti, men det skulle bli på tok för mycket text. Så jag får dra resten lite snabbt och låta bilderna tala istället. Vi hade en magisk dimmig morgon med elefanter, hyenor som bodde precis vid lägret och som då och då sprang igenom det, ett hysteriskt tse-tseanfall, leoparder med byten i träd och lejonungar som åt på en nyfälld zebra. Only in Serengeti...

Ngorongoro

När vi rullade ner i kratern på morgonen var fyra lejon det allra första vi såg. Vuxna, två honor och två hanar. Äntligen fick jag en bild på en vuxen hane! Vi hade lyckligtvis fortfarande kvar någon stund med morgonljus. Det var tyst och fridfullt, inte många människor var nere i kratern vid den tiden. Dagen hade börjat bra.
Snart var dock solen uppe och det fanns inte ett moln på himlen. Det hårda ljuset gjorde det lite svårt att få bra bilder. Det gick dock att njuta av safarin ändå, vi såg bland annat ett svanslöst vårtsvin, elefanter, hyenor och till min stora glädje en serval! Även noshörningar visade sig, om än på långt håll. Innan vi visste ordet av hade vi spenderat alla tillåtna timmar på området. Det kommer ganska mycket turister till Ngorongorokratern på grund av den stora mängden djur på det relativt lilla området. Så det är förståeligt att tiden där är begränsad. Ändå kändes det lite snopet att åka därifrån efter bara sex timmar.
Detta var sorgligt nog sista safaridagen, sedan bar det av mot Zanzibar. Där väntade fantastisk mat, snorkling, kryddsafari, sol och bad. Inte så illa det heller, förstås.
























































































Det var allt om Afrikaresan. Väl hemma har jag nog svurit mest över alla dessa kapade svansar på mina bilder. Jag har lärt mig en hel del om att fota rörliga och oförutsägbara objekt, men jag har en del kvar att träna på. Jag kan också konstatera att mitt 70-200 på Nikon D700 blev mest använt. Jag var inte helt nöjd med mitt Sigma 120-400, jag tyckte att det tecknade lite för luddigt.

Ndutu

Morgonen i Ndutu började fint, vi fick se våra första hyenor. Ganska fina djur ändå, på sitt eget sätt. Jag måste säga att de, lite oväntat, blev en av favoriterna.
Dagen blev sedan bara bättre. Vi såg unga lejon som lekte, precis som katterna här hemma. Efter det fick vi bevittna en halvt engagerad jakt, troligtvis i utbildningssyfte. En liten gnuunge hade kommit bort från sin mamma och utgjorde ett passande byte. En ung lejoninna jagade den lite slött (de hade just ätit) medan hennes mamma tittade på. Efter en stund kom gnumamman springande och hämtade sin unge, och lejoninnan fick skamset återvända.

Den här dagen var nog en av de bästa, det var väldigt fascinerande att se så mycket socialt samspel mellan lejonen. Det var som att vara med i en BBC-dokumentär.
Vi övernattade på Ndutu Safari Lodge, ett himla fint ställe med halvt tama genetter (tyvärr fick jag ingen bild på dem) och en manager med en fantastisk livshistoria.

Dagen efter fick vi se ännu mer lejon, en hona med tre ungar! Och de här två dagarna hade vi också en väldigt tur med vädret fotomässigt sett, då det var mulet och vi slapp det hårda och besvärliga solljuset.