Fotokurs på Nordens Ark

Förra helgen var alldeles fantastisk. Det började med en fin bilresa med Frida, en sex timmars färd som inte alls kändes så lång. Vi pratade hela vägen, och det var så skönt att få prata om kärleken till naturen och om fotografi och känna att den andra verkligen förstår. Det låter kanske konstigt, men det var så otroligt upplyftande och hoppfullt. När vi kom fram bar det nästan direkt ut i parken, efter att alla hade presenterat sig. Det var fint kvällsväder och jag var alldeles pirrig, jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av de här dagarna.

Kursen visade sig vara så mycket mer än jag trodde. Dessa fantastiska människor och diskussioner! Tom var inspirerande och gjorde verkligen allt för att vi skulle ha roligt och trivas. Jag kände som att jag kommit hem. Och sedan maten, stämningen, vädret och såklart djuren. Jag hade verkligen sett fram emot att se snöleoparderna. Sådana vackra och mytiska djur.

Jag lärde mig också en hel del. Jag fick bekanta mig med Lightroom, vilket jag nu fullkomligen älskar! Att titta på de andras bilder var inspirerande, det var roligt att inse att det inte bara handlar om bilderna man tar, utan om bilderna man väljer att visa. Om någon annan tog exakt samma bilder som mig och vi skulle ha varsin utställning, skulle de ändå se helt olika ut. Det är lite fascinerande.

När vi åt middag i varghuset sista kvällen var jag så rofylld så jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag tror nästan att det var ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv. Helt galet, egentligen. Men det är svårt att förklara den där känslan av att ha hittat hem.

Jag känner också lite hopp. Det finns fler som jag som vill göra världen bättre. Folk måste inse att det inte är långt kvar innan världens ekosystem kollapsar. Jag kan skriva hur mycket som helst om det, jag får svindel när jag tänker på i-ländernas masskonsumtion och storföretagens hänsynslösa jakt efter mera pengar. Jag hoppas att jag en dag kan inspirera och lära folk att ta bättre hand om det vi har.

Ännu ett djurparksbesök...

Ja, det har blivit mycket djurpark i år, och då har jag ändå kursen på Nordens Ark kvar!

Visst trivs jag allra bäst i naturen, men sommaren har inte riktigt blivit som jag hade tänkt. Jag inväntar hösten med sina vackra (och inte lika tidiga) morgnar.

För några veckor sedan var jag i Eskilstuna på Parken Zoo. Egentligen vet jag inte vad jag tycker om att ha så mycket djur på det där sättet i hägn. Men i Sverige är vi betydligt duktigare än i till exempel Barcelona, där man fick en klump i magen av att se hur små och kala hägn djuren hade.

Djurparker fyller ju också funktionen att lära människor hur naturen fungerar. Kanske sås det små frön av intresse att ta hand vår värld och dess mångfald hos de barn som besöker dessa ställen. Jag hoppas det i alla fall.

Ett vårbesök på Nordens ark

Helgen bjöd på ett alldeles strålande vårväder i Saltkällan, där jag var och hälsade på en god vän. Vi utnyttjade vädret maximalt, och spenderade bland annat en heldag på Nordens Ark. En av höjdpunkterna var att se tigrarna matas. Finast var ändå de sista minuterna innan stängning då parken var helt folktom och solen stod lågt. Då fick vi se en av järvarna gräva ner mat, medan två andra nyfikna järvar rörde sig i närheten. Vi fick några minuter senare se lodjuren hoppa, sträcka på sig och hälsa kärleksfullt på varandra. En riktigt lyckad dag! Jag borde klaga på det starka solljuset som särskilt "förstörde" mina pandabilder, men jag fick ju faktiskt en hel del fina fräknar i ansiktet av solen.