onsdag 18 mars 2015

Angående konstnärskap.


När jag var liten brukade min mamma alltid säga till mig att jag var en konstnärssjäl. Men såvitt jag vet visste hon ingenting om konst eller konstnärer. Jag är uppväxt i en familj där det inte fanns något intresse för kultur eller natur. En vanlig familj i det avseendet, kanske man kan säga. I min barndom existerade inte någon form av kultur, förutom möjligen såpor och dansband. Och inte ett uns natur. Det som väckte mitt intresse för skogen var sommarloven hos mormor och morfar i Norrlands inland. Vi skrotade runt i gummistövlar på myren i jakt på hjortron. Fiskade upp abborrar och mörtar ur en vacker tjärn. Jag minns särskilt en gång när morfar tog mig med till ett rävgryt. Vi låg en bit bort i mossan och väntade tyst. Inga rävungar dök upp, men jag minns det ändå starkt.
Väl hemma var det ingen som närde mitt naturintresse. I tonåren sökte jag mig ofta till friluftsskogarna när jag var nere, men det enda jag visste om skogen var att jag trivdes där. Det är något särskilt med träd, de gör mig lugn.

Det är först de senaste tre åren som jag har frossat i naturen. Jag har bläddrat i fågelböcker om och om igen, läst artiklar och fakta på nätet, gått på guidningar och glupskt tagit åt mig all kunskap. 
Kunskaperna gör mig både fascinerad och bekymrad. För det är en fantastisk värld som har öppnat sig för mig, men ju mer man vet desto mer medveten blir man om allt som vi människor gör och har gjort fel.
Jag vill hjälpa till på något sätt. Jobba med och för vår natur. Men med min skrala bakgrund finns det inte många alternativ. Till våren ska jag i alla fall börja jobba ideellt med fågelskydd, vilket ska bli otroligt spännande! Men ett jobb inom naturvården/forskningen kan jag nog tyvärr glömma. 

Så till det där med konstnärskapet. Jag tror att mamma kanske mer menade att jag var duktig på att rita rent tekniskt. Särskilt kreativ har jag tyvärr aldrig varit, och det gäller fotografin också. Sedan kan man ju förstås diskutera vad kreativitet är... 
Jag må ha bra koll på vad som är trevligt för ögat, men det där lilla extra, det konstnärliga, har jag aldrig fått riktigt grepp om.
Nu ska jag försöka få grepp om det. Utmana mig själv. Men tills vidare får ni hålla tillgodo med några bilder i min vanliga stil. Som jag faktiskt tycker om ändå. För jag jämför mina bilder med min bakgrund, och jag är sjukt stolt över det jag lyckats åstadkomma. Jag önskar att min mamma hade fått se det.