söndag 15 mars 2009

quis custodiet ipsos custodes?

Jag var och såg Watchmen i fredags.
Måste säga att jag var nöjd.

Det är en ganska omöjlig uppgift att göra film av Watchmen, den har så många dimensioner. Varenda liten karaktär i boken har ett djup, och det finns många små historier inbäddade i berättelsen (för att inte tala om de citat av bl.a William Blake och Bob Dylan som inflikats mellan kapitlen).
Både serier och film är visuella medier, men de talar ändå inte samma språk. Den funkar helt enkelt bäst i sitt ursprungliga format.
Men filmen var ändå mycket bra, Zack Snyder gjorde ett bra jobb.
Folk som inte läst boken och mest bara gillar superhjälteaction kommer eventuellt bli lite besvikna (även om där finns ett gäng snygga våldsscener).
Det ska tilläggas att filmen är från 15 år. Det är inte X-men eller Spiderman. Det är lite mer än så.
Fast jag saknar den "smutsiga" atmosfären av staden som är så närvarande i boken. Den fick de inte riktigt till. Men men, det finns mycket bortklippt material så det är bara att vänta på DVD-releasen.

På tal om graphic novels kommer ju Jens Lapidus nya bok ut i april. Och jag är lite kluven inför detta. Å ena sidan är det kul att någon gör något sådant, å andra sidan kan det bli uselt. Riktigt uselt. Fast jag har inte läst någon av hans böcker, så jag vet inte. Och jag har ingen koll på Mikael Bergtings (han som ritar den) grejer heller. Well well. Time will tell.

onsdag 11 mars 2009

though I'm happier now I always long somehow...

Ack, denna arbetslöshet!

Jag känner mig rastlös idag, trots en två timmars promenad längs Edsviken med kameran i högsta hugg. Jag har lyssnat på nostalgisk musik och drömt mig tillbaka till gamla tider. Jag har tänkt på val jag gjort och jag har tänkt på slumpen.
Kort sagt, jag har tänkt.

Som om jag inte gjorde det tillräckligt mycket redan.

Men hursomhelst, på något sätt har jag hamnat här. Här, där jag är lyckligare än jag någonsin trodde att jag skulle bli.
-Pang! Helt oförutsägbart.
Det känns lite konstigt att se tillbaka, för jag känner inte igen mig själv riktigt.

Det är mest som att minnas en bra film.
Jag kommer bara ihåg de starkaste scenerna. Och musiken. Lukterna.
Det läggs på ett skimrigt filter över bilderna.
Gratisfestivaler, ensamma promenader i höstregn, disiga sommarmorgnar på väg hem från krogen...

Hmm. Jag är 27 och drömmer mig tillbaka till ungdomens dagar. Men är man nostalgiker så är man.


lördag 7 mars 2009

"somrig".

Mitt nya favoritord.
Särskilt när det kommer ur min älsklings mun.