Jag känner mig rastlös idag, trots en två timmars promenad längs Edsviken med kameran i högsta hugg. Jag har lyssnat på nostalgisk musik och drömt mig tillbaka till gamla tider. Jag har tänkt på val jag gjort och jag har tänkt på slumpen.
Kort sagt, jag har tänkt.
Som om jag inte gjorde det tillräckligt mycket redan.
Men hursomhelst, på något sätt har jag hamnat här. Här, där jag är lyckligare än jag någonsin trodde att jag skulle bli.
-Pang! Helt oförutsägbart.
Det känns lite konstigt att se tillbaka, för jag känner inte igen mig själv riktigt.
Det är mest som att minnas en bra film.
Jag kommer bara ihåg de starkaste scenerna. Och musiken. Lukterna.
Det läggs på ett skimrigt filter över bilderna.
Gratisfestivaler, ensamma promenader i höstregn, disiga sommarmorgnar på väg hem från krogen...
Hmm. Jag är 27 och drömmer mig tillbaka till ungdomens dagar. Men är man nostalgiker så är man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar