warm wet circles.

Igår skrev jag om hiphop.
Nu vill jag skriva om en vemodig och syntrockig brittisk 80-talsskiva.
Det är den jag har i skallen kvällarna då jag jobbar på puben, när jag torkar bord och skurar toaletter. Med risk att få skit för detta påstår jag att denna skiva är enligt mig en av de bästa konceptalbumen någonsin.
Det handlar om alkoholism.

Just another empty gesture with an empty glass
Just another comic actor behind a tragic mask
But I've got no discipline got no self control
Just a little less painful here when my back's against the wall

It's too late, I found, it's too far, I'm in two minds
Both of them are out of it at the bar
When you say I got a problem that's a certainty
But I can put it all right down to eccentricity
It's just for the record it's just a passing phase

Just for the record I can stop any day

Om du har Spotify och inte har något emot progressiv 80-talsrock kan du lyssna på skivan här

ansikten överallt.

Vill bara uppmärksamma er alla på en fantastisk blogg. Jag önskar så innerligt att jag hade kommit på idén själv. Men det har jag inte.

Faces in places

jao.

Det är roligt att den svenska hiphopen lever och frodas.
I år har det redan kommit tre fina skivor som är värda att nämnas:

Movitz- Äppelknyckarjazz

Organismen- Petar på döda saker med pinnar

Promoe- Kråksången

catfight.

Där gick jag med min koppelförsedda lilla katt på gatan och vips kom en annan liten katt nyfiket fram.
Sen sa det PANG!
Nu sitter jag i soffan med klösmärken och skrubbsår. Jag har tvättat med alsolsprit och plåstrat om, men jag kommer nog få ett skapligt ärr på kinden. Nu har jag i alla fall fått min beskärda del av action för den här veckan.

Våren piggar upp, och skönt är väl det, för jag höll på att tappa hoppet ordentligt för min mentala hälsa. Jag skärpte till mig ordentligt förra veckan och fick mycket vettigt gjort. Pengar fick jag dessutom och det brukar ju sällan vara till besvär.
Inte för att jag har råd att unna mig något särskilt, men jag slipper gå och våndas över att jag lever på andra.

Att fotografera är i alla fall gratis, dessutom kan man njuta av vädret. Så det har jag gjort.

ordregn.

Blästra Mjölk Citronpaj Kaskad Knycka Videkisse Möbeltass Veranda Hängslen Randig Smultron Stridspilot Kättja Stygg Tussilago Gåtfull Somrig Myrstig Dröjande Katalysator Fläder Sockel

alfakassan schmalfakassan...

Snart tre månader nu, sedan jag anmälde mig till Alfakassan.
Har inte hört ett ord från dem, förutom när jag ringt och frågat var mina små slantar är. Svaret jag fått då är att de inte tagit tag i mitt ärende än. De har så mycket att göra. No shit.
Jag känner på mig att de sitter där och inte alls anpassar sitt arbetstempo efter arbetsbelastning. Så här lång tid ska det inte ta. Vad hade de tänkt att jag ska leva på?

Nåja, nog med klagande. Jag fortsätter med att försöka komma fram till deras kundtjänst. Sedan ordnar det sig nog.


Just nu önskar jag att jag hade ett badkar att sjunka ner i. Jag är dödstrött efter en sömnlös natt och jag hade behövt ett avslappnande skumbad.
Och massage...
Och kanske lite choklad.

Jag nöjer mig med att lyssna på Underneath The Mango Tree med Count Basie insvept i en filt. Jag i filten alltså, inte Count Basie.

jag vill bo i öppna landskap

I förra veckan var jag hos en vän som bor vid Hässelby Strand.
Vi promenerade längs vattnet och jag fick en sådan intensiv längtan efter att bo på landet nära havet. Lugn och ro. Natur. Ljumma sommarkvällar med solnedgångar vid horisonten. Frånvaron av avgaser.
Det var ett program om mjölkbönder på SVT för inte så längesedan. De stackars bönderna blir färre för varje dag. Jag fällde ett par tårar av både glädje (över de härliga människorna som tar hand om sina djur) och sorg (över att det här tillhör en svunnen tid som vi nog aldrig får tillbaka). Mitt naturromantiska hjärta knöt ihop sig till en värkande liten klump. Jag vill bo i en liten by där folk producerar sin egen mat, och där ingen är särskilt brydd av mode eller media. Där man slipper se reklampelare var man än går. En Astrid Lindgren-plats med barn som inte går runt i smink och märkeskläder.

Det vore fint om det fanns ett sådant samhälle till mig, vart jag kunde fly stunder då jag inte pallar 2000-talet. Ta karln och katterna och sitta i en hage vid en glittrande sjö. Dricka flädersaft och äta nybakade bullar på en rutig filt, och sedan gå hem längs en grusig landsväg. Hem till vårt röda hus där jag skulle laga en fenomenal middag av råvaror från byns lanthandel.

Det vore fin skit det.